Idag skulle vi ha haft ett seminarium eller något liknande. Det sista Mr O sa igår var att någon (undrar vem...) skulle ringa oss och komma överens om tid och plats för det. Eftersom detta är Ryssland ringde förstås ingen...
Vi hade inget bättre för oss, så vi åkte till 2:a sjukhuset för att gå med vår kardiologilärare på ronden istället. Så fort vi öppnade dörren till hans kontor började en lång utskällning (som läraren själv hävdade inte var en utskällning) när han förklarade för oss att vi inte skulle ha pratat med dekanus i lördags. Nu hade läraren och Mr O fått en massa skit för att lektionerna är alldeles för korta och för att studenterna inte träffar några patienter (kanske berättigat?) och vi skulle ju ha fattat att vi inte skulle gått till högre personer, utan bara löst praktiken med honom. Eftersom läraren är längst ner i näringskedjan (förutom vi studenter) är det han som blir syndabock, trots att hela systemet egentligen är åt skogen.
Vi blev ganska upprörda. Visserligen är dekanus inte speciellt trevlig och visserligen är det kanske synd om kardiologiläraren för att han blivit utskälld, men att vi ska behöva ta skit från samtliga håll för att vi är ärliga om hur undervisningen ser ut och vad vi saknar - det börjar bli väldigt, väldigt tröttsamt. Kardiologiläraren försökte visserligen säga att han inte heller gillar systemet här ("och att vi förstås har rätt"), men han tycker ju uppenbarligen att vi har skvallrat på honom och tyckte att det var läge att skälla ut oss för det... Dessutom tycker han att vi har förstört för de andra studenterna, eftersom de ju kommer behöva ha mer undervisning nu. Jag dör.
Trots att vi kände oss ganska upprörda gick vi i alla fall med på ronden. Kan väl inte säga att det gav sådär mycket, men både vi och kardiologiläraren höll uppe en fasad och lådsades att allt var helt lugnt. Han var nästan för trevlig. Kanske är han rädd att vi ska berätta för någon att vi blivit utskällda?
Idag kom mina föräldrar och Katti på besök också. Och efter middag och kvällspromenad med dem kändes förstås allt bättre!
Vi hade inget bättre för oss, så vi åkte till 2:a sjukhuset för att gå med vår kardiologilärare på ronden istället. Så fort vi öppnade dörren till hans kontor började en lång utskällning (som läraren själv hävdade inte var en utskällning) när han förklarade för oss att vi inte skulle ha pratat med dekanus i lördags. Nu hade läraren och Mr O fått en massa skit för att lektionerna är alldeles för korta och för att studenterna inte träffar några patienter (kanske berättigat?) och vi skulle ju ha fattat att vi inte skulle gått till högre personer, utan bara löst praktiken med honom. Eftersom läraren är längst ner i näringskedjan (förutom vi studenter) är det han som blir syndabock, trots att hela systemet egentligen är åt skogen.
Vi blev ganska upprörda. Visserligen är dekanus inte speciellt trevlig och visserligen är det kanske synd om kardiologiläraren för att han blivit utskälld, men att vi ska behöva ta skit från samtliga håll för att vi är ärliga om hur undervisningen ser ut och vad vi saknar - det börjar bli väldigt, väldigt tröttsamt. Kardiologiläraren försökte visserligen säga att han inte heller gillar systemet här ("och att vi förstås har rätt"), men han tycker ju uppenbarligen att vi har skvallrat på honom och tyckte att det var läge att skälla ut oss för det... Dessutom tycker han att vi har förstört för de andra studenterna, eftersom de ju kommer behöva ha mer undervisning nu. Jag dör.
Trots att vi kände oss ganska upprörda gick vi i alla fall med på ronden. Kan väl inte säga att det gav sådär mycket, men både vi och kardiologiläraren höll uppe en fasad och lådsades att allt var helt lugnt. Han var nästan för trevlig. Kanske är han rädd att vi ska berätta för någon att vi blivit utskällda?
Idag kom mina föräldrar och Katti på besök också. Och efter middag och kvällspromenad med dem kändes förstås allt bättre!
 |
| Finbesök |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar