Idag åkte vi iväg till 2:a sjukhuset 2 timmar innan lektionen för att själva ta patienter. Vi pratade och undersökte två stycken arrytmipatienter. Intressant, men fortfarande är det ju inte direkt någon som går igenom fallen med oss...
Lektionen handlade om akuta koronara syndrom, med EKG-fall. Jisses, vad de ryska studenterna inte kunde tolka EKG. De kunde varken se om det var sinusrytm, ST-höjningar eller ens skilja på S- och Q-vågor...
Kardiologiläraren har nu också fixat till att vi ska gå med kardiologjouren på söndag. Även om han inte riktigt helt förstår vad vi vill, så anstränger han sig - och det uppskattas! Efteråt hade vi en tuberkulosföreläsning.
Sedan åkte vi iväg till fakulteten för att träffa vice dekanus - vi visste inte ens riktigt varför. Det visade sig dock vara en lyckoträff. Hon var en, till synes, mycket praktiskt lagd kvinna, som försökte konkretisera problemen. Äntligen! Hon lovade att ordna neurologipraktiken i maj och var öppen för möjligheten för oss att gå med de studenter (eller vad man ska kalla dem) som gör motsvarande AT. Fast det som de gör motsvarar snarast våra praktiker hemma...
Det enda som känns lite synd är att Natalya fortfarande är helt oförstående för det faktum att vi gärna hade velat ha lite mer information i förväg. Enligt henne är vi väldigt ovanliga, som har något slags krav på oss kring vad vi ska läsa. Och att man inte planerar utbildningsplanen förrän studenterna är här är tydligen så man "alltid" gör.
Hur som helst är våren här nu och jag ser lite ljusare på framtiden! Och på onsdag får jag finbesök från Sverige...
Lektionen handlade om akuta koronara syndrom, med EKG-fall. Jisses, vad de ryska studenterna inte kunde tolka EKG. De kunde varken se om det var sinusrytm, ST-höjningar eller ens skilja på S- och Q-vågor...
Kardiologiläraren har nu också fixat till att vi ska gå med kardiologjouren på söndag. Även om han inte riktigt helt förstår vad vi vill, så anstränger han sig - och det uppskattas! Efteråt hade vi en tuberkulosföreläsning.
Sedan åkte vi iväg till fakulteten för att träffa vice dekanus - vi visste inte ens riktigt varför. Det visade sig dock vara en lyckoträff. Hon var en, till synes, mycket praktiskt lagd kvinna, som försökte konkretisera problemen. Äntligen! Hon lovade att ordna neurologipraktiken i maj och var öppen för möjligheten för oss att gå med de studenter (eller vad man ska kalla dem) som gör motsvarande AT. Fast det som de gör motsvarar snarast våra praktiker hemma...
Det enda som känns lite synd är att Natalya fortfarande är helt oförstående för det faktum att vi gärna hade velat ha lite mer information i förväg. Enligt henne är vi väldigt ovanliga, som har något slags krav på oss kring vad vi ska läsa. Och att man inte planerar utbildningsplanen förrän studenterna är här är tydligen så man "alltid" gör.
 |
| Vår utbildningsplan för denna vecka... |
Hur som helst är våren här nu och jag ser lite ljusare på framtiden! Och på onsdag får jag finbesök från Sverige...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar