Idag har vi haft vår första munta här. Inför detta hade tjejen som igår hade med sig bakelser förberett en liten present till professorn - ett inramat foto av gruppen och professorn. Eftersom vi inte hann träffa min patient igår skulle vi börja dagen med att träffa henne och gå igenom det fallet. Tyvärr var hon precis på väg till massage när vi kom dit, så vi sköt upp det till senare...
Istället började muntan. Först ut var en av tjejerna (inte hon med fotot och bakelserna). Hon utsattes för ett korsförhör i 40 minuter, men klarade sig "på håret" enligt professorn. Under hela förhöret satt tjejen med bakelserna och viskade svaren på frågorna, precis så högt så att alla (inklusive läraren) kunde höra det.
Efter detta gick vi återigen upp till avdelningen för att leta efter min patient. Den här gången visade det sig att patienten blivit utskriven. Typiskt. Professorn lyckades i alla fall hitta hennes journal (en pappersjournal, som liksom de flesta pappersjournaler skrivits med fullständigt oläsbar handstil). För att spara tid bestämde sig professorn då för att jag skulle få mitt förhör på den patienten, men först fick vi äta lunch.
På väg till lunchen sa tjejen med bakelserna att vi kunde gå igenom vad jag skulle säga under förhöret i pausen. Jag har insett att reglerna här ser helt annorlunda ut än hemma, men ska jag göra prov så tänker jag svara själv - så jag tackade nej, ganska tvärt. Till min stora lättnad (och till hennes fördel - jag hade sagt ifrån annars) höll hon sig faktiskt tyst under mitt förhör. Förhöret var väl inte precis något ärevarv, men jag blev godkänd och det är det som räknas. Julia fick också frågor knutna till min patient och hon blev också godkänd.
Därefter annonserade professorn att tjejen med bakelserna inte behövde ha något förhör - hon var redan godkänd. I ärlighetens namn ska väl sägas att hon varit den mest aktiva under lektionerna (men i mina ögon framstår hon kanske inte som den skarpaste i gruppen), men efter bakelser, te och presenter - man blir ju lite ledsen...
De tre Alexandrarna fick korta förhör, som de klarade. En av dem ("amerikanen") var riktigt bra, men fick lägsta möjliga godkända betyg (pga tidigare konflikter).
Efter provet stack alla i gruppen så fort de kunde, utan att säga hejdå. Julia och jag passade på att tacka professorn för de två gångna veckorna och hon verkade verkligen uppskatta det. Kanske inte så konstigt, eftersom jag misstänker att hon väldigt sällan hör något positivt från någon student efter det att betygen är satta och det inte finns någon baktanke med tacket.
Under dagen började samme Alexander som igår pratat om sjukhushygien återigen antyda att vi inte borde gå på några föreläsningar - bara göra som alla andra studenter, dvs röka, dricka och festa. Och njuta av staden. Jag fick nog och förklarade att jag är trött på att bli betraktad som en idiot för att jag faktiskt vill komma hit och lära mig nåt. Tror att det är bra att vi byter grupp nu - för skulle vi fortsätta är jag rädd att stämningen skulle bli lite bistrare...
Och just det. Bakelsetjejen nämnde på lunchen att hon ska gifta sig i sommar. Hoppas hennes blivande man tycker det är ok att hon låter andra killar klämma på hennes bröst på lektionstid, fixar till håret lite extra när de manliga patienterna tittar och helt ogenerat gäspar "med hela kroppen" så att knapparna på hennes rock "råkar" gå upp. (Och för övrigt alltid har så kort kjol så att man endast ser hennes ben klädda i genomskinliga strumpbyxor under läkarrocken.) Antagligen gör han det eftersom det verkar vara ungefär så tjejer och kvinnor förväntas vara här.
På eftermiddagen gick vi på en föreläsning om neurokirurgi. Föreläsningen var bra, men i pausen diskuterade föreläsaren med några av tjejerna huruvida det går bra att samtidigt vara en bra kirurg och en "god hustru". Denna diskussion ses som helt adekvat, medan man aldrig skulle diskutera huruvida det går bra att vara kirurg och en "god man"...
Vi har i alla fall överlevt två veckor och blivit godkända på första muntan, vilket vi firade enligt konstens regler...
Istället började muntan. Först ut var en av tjejerna (inte hon med fotot och bakelserna). Hon utsattes för ett korsförhör i 40 minuter, men klarade sig "på håret" enligt professorn. Under hela förhöret satt tjejen med bakelserna och viskade svaren på frågorna, precis så högt så att alla (inklusive läraren) kunde höra det.
Efter detta gick vi återigen upp till avdelningen för att leta efter min patient. Den här gången visade det sig att patienten blivit utskriven. Typiskt. Professorn lyckades i alla fall hitta hennes journal (en pappersjournal, som liksom de flesta pappersjournaler skrivits med fullständigt oläsbar handstil). För att spara tid bestämde sig professorn då för att jag skulle få mitt förhör på den patienten, men först fick vi äta lunch.
På väg till lunchen sa tjejen med bakelserna att vi kunde gå igenom vad jag skulle säga under förhöret i pausen. Jag har insett att reglerna här ser helt annorlunda ut än hemma, men ska jag göra prov så tänker jag svara själv - så jag tackade nej, ganska tvärt. Till min stora lättnad (och till hennes fördel - jag hade sagt ifrån annars) höll hon sig faktiskt tyst under mitt förhör. Förhöret var väl inte precis något ärevarv, men jag blev godkänd och det är det som räknas. Julia fick också frågor knutna till min patient och hon blev också godkänd.
Därefter annonserade professorn att tjejen med bakelserna inte behövde ha något förhör - hon var redan godkänd. I ärlighetens namn ska väl sägas att hon varit den mest aktiva under lektionerna (men i mina ögon framstår hon kanske inte som den skarpaste i gruppen), men efter bakelser, te och presenter - man blir ju lite ledsen...
De tre Alexandrarna fick korta förhör, som de klarade. En av dem ("amerikanen") var riktigt bra, men fick lägsta möjliga godkända betyg (pga tidigare konflikter).
Efter provet stack alla i gruppen så fort de kunde, utan att säga hejdå. Julia och jag passade på att tacka professorn för de två gångna veckorna och hon verkade verkligen uppskatta det. Kanske inte så konstigt, eftersom jag misstänker att hon väldigt sällan hör något positivt från någon student efter det att betygen är satta och det inte finns någon baktanke med tacket.
Under dagen började samme Alexander som igår pratat om sjukhushygien återigen antyda att vi inte borde gå på några föreläsningar - bara göra som alla andra studenter, dvs röka, dricka och festa. Och njuta av staden. Jag fick nog och förklarade att jag är trött på att bli betraktad som en idiot för att jag faktiskt vill komma hit och lära mig nåt. Tror att det är bra att vi byter grupp nu - för skulle vi fortsätta är jag rädd att stämningen skulle bli lite bistrare...
Och just det. Bakelsetjejen nämnde på lunchen att hon ska gifta sig i sommar. Hoppas hennes blivande man tycker det är ok att hon låter andra killar klämma på hennes bröst på lektionstid, fixar till håret lite extra när de manliga patienterna tittar och helt ogenerat gäspar "med hela kroppen" så att knapparna på hennes rock "råkar" gå upp. (Och för övrigt alltid har så kort kjol så att man endast ser hennes ben klädda i genomskinliga strumpbyxor under läkarrocken.) Antagligen gör han det eftersom det verkar vara ungefär så tjejer och kvinnor förväntas vara här.
 |
| "Pakrovskaja" - det sjukhuset där vi har neurologiföreläsningar |
På eftermiddagen gick vi på en föreläsning om neurokirurgi. Föreläsningen var bra, men i pausen diskuterade föreläsaren med några av tjejerna huruvida det går bra att samtidigt vara en bra kirurg och en "god hustru". Denna diskussion ses som helt adekvat, medan man aldrig skulle diskutera huruvida det går bra att vara kirurg och en "god man"...
Vi har i alla fall överlevt två veckor och blivit godkända på första muntan, vilket vi firade enligt konstens regler...
 |
| Belöning nr 1 |
 |
| Belöning nr 2 - Julia råkade beställa en shot istället för en drink (då även shotarna stod under rubriken "cocktail"). Men ven bryr sig? |
А девица хотя бы хорошенькая? Есть что показать, когда пуговицы расстегиваются и юбочка задирается? Молодцы, что справились с зачетом, особенно без пирожных и подарков преподавателю. Зато награды выглядят замечательно!
SvaraRaderaНаверно – типичная руская девушка...
Radera